Kenne Fant ur tiden
Ett långt liv, ett händelserikt liv
För en gångs skull är jag för ung för att ha några minnen av Kenne Fant på scenen. Men filmer som Dansa min docka, Vägen till Klockrike eller Flickan från Backafall är fortfarande möjliga att se. Han medverkade i en lång rad filmer från mitten av 40-talet fram till tidigt 70-tal, bland annat Ingmar Bergmans tidiga film Fängelse och (en liten roll) i densammes Beröringen 1971.
Fant ägnade sig även åt regi, en handfull pjäser på Dramaten under 50-talet och ett dussintal filmer, även de främst under 50-talet. På Dramaten debuterade han som skådespelare redan 1946, i Tennessee Williams Glasmenageriet. Det hann bli flera roller där, men huvudsakligern fick filmen företräde.
Fant var VD för Svensk filmindustri mellan 1963 och 1980, och ägnade sig därefter åt att skriva en rad böcker, bland annat biografier över Alfred Nobel, Ivar Kreuger, Raoul Wallenberg och Torgny Segerstedt. Vilgot Sjöman gjorde film av boken om Nobel, Jan Troell använde Segerstedt-biografin för sin Dom över död man.
Kenne Fant inrättade också 1975 ett pris till Torgny Segerstedts minne, Monismanienpriset (efter hans film Monismanien 1995, en dystopi), som fortfarande delas ut. Priset ska belöna försvarare av yttrandefriheten, och bland pristagarna märks Simone Weil, Charta 77, Lech Walesa, John Pilger och Herta Müller, bland många andra.
Kenne Fant blev 93 år. Han hann med mycket.
