Ylva Nilsson
Britterna har efter mer än tre års interna gräl ännu inte meddelat vilket slags avtal de vill ha med EU i framtiden. I väntan på det tickar klockan. Om 89 dagar upphör deras EU-medlemskap.
De har fått en vacker avskedsgåva. Trots att det uppstår en 500 kilometer lång landgräns mellan EU och icke-EU på den irländska ön, mot brittiska Nordirland, har EU lovat inte sätta upp gränskontroller där. Alla tror att en landgräns kan återuppväcka våldet på ön.
Nu har förstås EU:s regeringar (den svenska, franska, irländska, danska, osv) en plikt att skydda oss medborgare mot fara. Varje år stoppar tullare 37 miljoner illegala föremål vid en EU-gräns. Lita på att en obevakad gräns skulle fresta många kriminella.
Så EU begärde en försäkring, även kallad ”backstop”.
En sci-fi-gräns mot Irland
Den ser ut så här: Skulle smuggling av illegala föremål utbryta vid denna gräns lovar Storbritannien att låta Nordirland ingå tillfälligt i EUs tullunion (samma regler, tullar, kvoter, osv) tills en lösning hittats. Lösning? Britterna anser att det är lätt att tekniskt kontrollera en icke-kontrollerad gräns, lösningen är bara inte uppfunnen än.
Så långt komna i förhandlingarna krävde före detta premiärminister Theresa May att då måste HELA Storbritannien få ingå i tullunionen. Och få inflytande över reglerna.
Tro det eller ej men EU sa ja! Ett motvilligt ja men ändå ett ja.
Sålunda, om britterna slöar till vid gränsen får de fullständigt fritt tillträde till EU:s inre marknad plus inflytande. Inget annat land i världen har något liknande.
Men nye premiärminister Boris Johnson gillar inte försäkringen. Lite överraskande, den behöver ju aldrig träda i kraft om britterna låter bli att smuggla eller uppfinner den där tekniska icke-kontrollen. Johnson litar kanske inte på sina egna tullares noggrannhet eller uppfinningsförmåga. Han är så rädd att försäkringen blir aktuell (handla fritt med EU? Nej tack) att den bara måste bort.
Vad vill Johnson ha i stället? Han erbjuder inga alternativ. Han vägrar faktiskt att ens förhandla om saken.
Jakten på en yttre fiende
Det känns ju litet bakvänt. EU-länderna kan omöjligt gå med på att lämna sitt territorium helt oskyddat. Och ännu mer bakvänt: Premiärminister Johnson säger att jaha, men Storbritannien kraschar gärna ut ur EU, pang bom utan avtal.
Hans regering meddelar att det skulle innebära kaos, tåg och flyg som står still, livsmedelsbrist, mediciner som inte når sjuka, tio miljoner lamm som måste tvångsslaktas och så vidare.
Det skulle göra livet surt på EU-sidan också men få av oss kommer märka skillnaden (värst för Irland).
Så, antingen ger vi upp vår kontroll över vad vi släpper in på vår marknad.
Eller så ser vi britterna lida.
Är Johnson galen? Nejdå. Han vill ha nyval. I det valet vill han framstå som sin store idol, Churchill, mannen som räddar landet. Men detta kräver ett krig (han har ett krigskabinett redan) och en fiende. Fienden fick bli EU så nu hoppas han att vi ska visa oss fientliga. Annars faller ju hans Churchill-moment. Och hans valseger.
Vad svarar man på sånt?