”Det behövs krafttag för jämställda löner”

Varje dag jobbar kvinnor gratis efter klockan 16:00. Män får betalt för hela sin arbetsdag (klockan 8-17). Så slår effekten av den strukturella löneskillnaden mot kvinnor. Löneskillnaden mellan kvinnor och män i Sverige är idag 12,5 procent. Varje månad tjänar kvinnor i genomsnitt 4 200 kronor mindre än män. På ett år blir skillnaden 50 400 kronor. Vissa grupper av kvinnor; lågavlönade, utrikes födda, kvinnor som utsätts för mäns våld och kvinnor med funktionsnedsättning, är särskilt drabbade av ojämställdheten.

Ojämställdheten följer kvinnor från yrkeslivet till pensionen. I genomsnitt har kvinnor 30 procent lägre pension än män. Över 150 000 kvinnor i Sverige tvingas idag klara sig på en pension under EU:s fattigdomsgräns. För att dagens unga kvinnor ska få en värdig pension måste utvecklingen mot jämställda löner snabbas på.

Lön hela dagen är ett samarbete mellan politiska kvinnoförbund, fackförbund och kvinnorörelsens organisationer. Tillsammans arbetar vi för att även kvinnor ska få lön hela dagen. Det har nu gått fem år sedan vi startade rörelsen. Sedan dess har klockslaget flyttats fram från klockan 15:51 till klockan 16:00. Det är bra och visar att det lönar sig att driva på, men det måste gå snabbare. Med den förändringstakten (1,8 minuter per år) når vi jämställda löner först om 33 år - år 2050. Då har de flesta av dagens yrkesverksamma kvinnor gått i pension.

Den 1 januari 2017 återinfördes kravet på att alla arbetsgivare med tio eller fler anställda är skyldiga att göra lönekartläggningar varje år. Syftet är att upptäcka och åtgärda osakliga skillnader i lön mellan kvinnor och män. Ett glädjande besked och ett krav som Lön hela dagen drivit länge. Vi vet att skillnaden mellan mäns och kvinnors löner är mindre där lönekartläggningar görs.

Nu måste regering, arbetsgivare och arbetsmarknadens parter hålla i och utöka arbetet för jämställda löner. Kvinnors arbete och kvinnodominerade yrken värderas lägre på hela arbetsmarknaden. Löneskillnader byggs strukturellt och måste därför ändras strukturellt. Vi i 16:00-rörelsen har tre krav för att öka takten:

￭ Säkerställ ett mer jämställt uttag av föräldraledigheten. Att kvinnor tar ett större ansvar för barn gör att de förlorar ekonomiskt på kort och lång sikt. Samtidigt förlorar män tid och närhet med sina barn, och barn förlorar tillgång till en av sina föräldrar. Regering och riksdag måste ta tydligare steg mot en jämställd föräldraförsäkring så att ansvaret för hem och familj kan delas lika och löneskillnaderna minska.

￭ Ge kvinnor och män samma rätt till heltid och trygga anställningsformer. En förutsättning för kvinnors ekonomiska självständighet är att regering, kommun och arbetsgivare ger kvinnor och män samma rätt till heltid. För att säkerställa bättre arbetsvillkor i kvinnodominerade branscher krävs också trygga anställningsformer.

￭ Synliggör och åtgärda strukturella löneskillnader. I yrken och branscher där flest kvinnor jobbar är lönen lägre än i mansdominerade yrken och branscher. Kvinnors arbete måste värderas högre så att löneläget motsvarar yrkets krav, kompetens och ansvar. Vi uppmanar stat, arbetsgivare och arbetsmarknadens parter att ta sitt ansvar för att värde¬diskrimineringen på svensk arbetsmarknad ska upphöra.

Idag på Internationella kvinnodagen tar vi tillsammans ställning för jämställda löner. Men kvinnor jobbar obetalt efter kl. 16:00 varje dag, året om. Det är dags att regering, arbetsgivare och arbetsmarknadens parter tar sitt ansvar för att förändra detta.

16:00-rörelsen:

Sineva Ribeiro, ordförande Vårdförbundet

Amineh Kakabaveh, ordförande i organisationen Varken Hora eller Kuvad, riksdagsledamot (V) och utsedd av Fokus till Årets Svensk 2016

Gulan Avci, ordförande Liberala Kvinnor

Gunnel Hall, ordförande KvinnorKan

Heike Erkers, förbundsordförande Akademikerförbundet SSR

Håkan Sparr, ordförande Försvarsförbundet

Ida Kåhlin, ordförande Sveriges Arbetsterapeuter

Kukkamariia Valtola Sjöberg, sammankallande, Miljöpartiets Jämställdhets- och mångfaldskommitté

Louise Lindfors, ordförande Fredrika Bremer Förbundet

Malin Ackholt, ordförande Hotell- och restaurangfacket

Maria Johansson, ordförande Forum - Kvinnor och Funktionshinder - FQ

Mats Ericson, ordförande Sveriges universitetslärare och forskare (SULF)

Anders Johansson, ordförande, FTF–facket för försäkring och finans

Rossana Dinamarca, feministisk talesperson Vänsterpartiet

Sofia Jarl, förbundsordförande Centerkvinnorna

Susanna Gideonsson, förbundsordförande Handelsanställdas förbund

Ulrika Boëthius, förbundsordförande Finansförbundet

Veronica Magnusson, förbundsordförande Vision

Zandra Kanakaris, ordförande UNIZON

Britta Lejon, förbundsordförande Fackförbundet ST

Britt-Marie S Torstensson, ordförande Winnet Sverige

Elsy Hedlund, ordförande Internationella kvinnoförbundet - IKF

Ewa Larsson, ordförande Gröna kvinnor

Carina Ohlsson, ordförande S-kvinnor

Clara Berglund, generalsekreterare Sveriges Kvinnolobby

Gudrun Schyman, partiledare Feministiskt initiativ