| Månadens ord 2006 Månadens ord 2002 Månadens ord 2003 Månadens ord 2004 Månadens ord 2005
Faktoid Försanthållen felaktighet, spridd osanning, halvsanning eller missuppfattning. Så kan man förklara faktoid. Några exempel på faktoider är: ”Jante är det svenskaste som finns”, ”Allemansrätten är urgammal”. Sanningen är att Jante egentligen står för Nykøbing i Danmark. Aksel Sandemose, som övergav Danmark och flyttade till Norge, beskriver i ”En flykting korsar sitt spår” (1933) sin barndoms stad som inskränkt och småskuren. Och allemansrätten är ett ganska nytt påfund, och inte är den enbart svensk. Även Finland och Norge har en sådan rätt. En faktoid inom språkets område är: ”Svenskan är ordfattigare än engelskan.” Sanningen är att det inte går att mäta ordförrådet i något språk, varför man inte kan jämföra två språk i det avseendet. En annan faktoid är: ”Finskan är världens svåraste språk.” Svårigheten att lära sig ett språk beror bland annat på hur nära detta språk ligger det egna språket. Svenska och finska är obesläktade språk och har väldigt lite gemensamt i ordförrådet. En svensk tycker förmodligen därför att det är svårt att lära sig finska. Finska och estniska är däremot mycket nära besläktade, så en estnisktalande tycker givetvis att det är lättare att lära sig finska. Ordet faktoid lanserades i svenskan av författaren och professorn Martin Kylhammar 1998. Det är bildat till faktum och ändelsen -oid, 'som liknar, med formen av'. Jämför asteroid (till aster 'stjärna'), romboid (till romb). Motsvarande ord i engelskan, factoid, dök upp redan 1973. Där används det också för 'kuriositet'. Vi rekommenderar att man i svenskan reserverar faktoid just för något som är osant fast det liknar en sanning och är spritt som en sanning. Läs mera om faktoider på faktoider.nu. Snackis Snackis betyder ungefär 'aktuellt samtalsämne, det alla pratar om (framför allt i medievärlden)'. Sveriges påstådda läggmatch mot Slovakien i OS beskrevs t.ex. i flera tidningar som en av OS stora snackisar. Uttrycket är inte nytt men användningen av det har ökat påtagligt de två senaste åren. I dag används det ibland ännu vidare med innebörden 'det som är aktuellt eller inne'. Ordet är ännu ett exempel på det produktiva suffixet -is, som inte bara betecknar inrättningar (dagis, teknis, kondis) och personer (kändis, doldis, skummis) utan också abstrakta företeelser (kortis, hemlis, bakis). Antalet snackisar i tidningarna tycks i dag bara bli fler och fler. Vissa tidningar håller sig till och med med en egen snackislista där läsarna kan rösta fram veckans hetaste snackisar. En aktuell händelse, socialdemokraten Mats Lindströms e-brev med påhopp på moderatledaren Fredrik Reinfeldt, har inte bara i sig varit en rejäl snackis. Breven skickades med underskriften "Veckans snackis", antagligen för att ge intryck av att ryktena var allmänt kända (varför avsändaren inte behövde ta personligt ansvar för innehållet). Greppet att plantera nyheter i syfte att skapa en snackis har blivit allt vanligare i Medie-Sverige. Att skapa snackisar är dessutom en vanlig marknadsföringsmetod. I synnerhet företag med unga kunder, som kläd- och sporttillverkare, försöker skapa snackisar i populära diskussionsforum och bloggar för att skapa uppmärksamhet och positiva rykten kring de egna produkterna. Ordet snackis har alltså blivit mycket etablerat i dagens svenska. Trots det har det fortfarande en klart vardaglig karaktär. Man bör därför använda det med viss försiktighet. Man bör inte heller slentrianmässigt låta det ersätta mer precisa ord som samtalsämne, rykte, skvaller, nyhet etc. Skratta hela vägen till banken Uttrycket le/skratta hela vägen till banken betyder ’göra något för pengarnas skull; vara i en sådan position att man kan strunta i kritik’. Uttrycket sägs ha lanserats av den glitterkostymförsedde pianisten Liberace, men ursprungligen sannolikt i den ironiska formen gråta hela vägen till banken (med samma innebörd). Efter usla recensioner ska han ha tröstat sina medarbetare med att de kunde göra honom sällskap då han ”grät/skrattade/log hela vägen till banken". Uttrycket kan dock mycket väl ha bildats mycket tidigare. Uttrycket skratta hela vägen till banken används i dag ofta om idrottsutövare som förlorat en tävling, eller allmänt om personer som gör en dålig prestation, men som ändå får en stor summa pengar. I svenska tidningstexter hittar man belägg på uttrycket sedan början av 1990-talet. Nu skrattas det dock inte bara till banken utan också till studion, till kyrkan, till tristessen, upp till ligatoppen etc. Dessutom kan man i svenska texter hitta allt fler parallellbildningar, som "dansa hela vägen till skidbacken" (åka skidtåget till Åre), "hånle hela vägen till banken" och "Ukrainas huvudstad dansar och ler hela vägen till schlagerfinalen". Hela vägen till-konstruktionen förefaller som synes vara mycket produktiv för tillfället. För att visa det följer här ytterligare några exempel: "Svenskar skrattar hela vägen till jobbet: Anställda i Sverige är lyckligast i världen visar ny undersökning." "Kul hela vägen till valurnan: Efter dokusåpan 'Toppkandidaterna' kommer nu serien 'Folkvald', med Elin 'Grynet' Ek och ståupparen David Batra." "Själva skrattar The Sounds säkert hela vägen till nästa USA-turné." Minnespinne Den lunta eller, på senare år, cd-skiva som den svenska finansminstern brukar vårbudgetvandra med från Finansdepartementet till riksdagen var i år utbytt mot ett litet usb-minne, eller minnespinne som det också kallas. Pär Nuder bar minnet i ett rosa band runt halsen över Riksbron in till riksdagen. Redan höstbudgeten fick plats i ett litet minne. "Tänk så många reformer som ryms i en sån liten manick", sade Pär Nuder då, uppenbart imponerad av minnets litenhet. Minnespinne Den lunta eller, på senare år, cd-skiva som den svenska finansminstern brukar vårbudgetvandra med från Finansdepartementet till riksdagen var i år utbytt mot ett litet usb-minne, eller minnespinne som det också kallas. Pär Nuder bar minnet i ett rosa band runt halsen över Riksbron in till riksdagen. Redan höstbudgeten fick plats i ett litet minne. "Tänk så många reformer som ryms i en sån liten manick", sade Pär Nuder då, uppenbart imponerad av minnets litenhet. Ett usb-minne (eng. USB memory) är alltså ett löstagbart minne avsett att anslutas till en usb-port på datorn. Det har i praktiken avlöst disketter och i många fall cd-skivor som lagringsmedium. Minnena har i regel en avlång, pennliknande form, varför de också kallas minnespinne. Fickminne, som förekommer sparsamt, är i vårt tycke ett sämre ord. Förkortningen usb (universal serial bus) kan också skrivas versalt (USB), men vi förordar i första hand små bokstäver. Här kan det för övrigt vara på sin plats att påminna om en av de vanligaste verserna i sådana poesialbum som var vanliga förr: På en liten, liten pinne vill jag sitta i ditt minne. Flera olika fortsättningar på versen är vanliga, som: Men om pinnen blir för kort faller jag ur minnet bort. Men om pinnen brister laga den med Karlssons klister. National-, nationaldag och nationalspråk Den sjätte juni är Sveriges nationaldag och helgdag från och med 2006. National- är ett intressant förled. Det var populärare på 1900-talet än på 2000-talet. I den nya upplagan av Svenska Akademiens ordlista från 2006 finns nästan 50 sammansättningar med national-. I 1950 års upplaga var de nästan 100. Borta är till exempel nationalanda, nationalangelägenhet, nationalbelöning, nationaldans, nationaldikt, nationalhat, nationalsynd, nationalhögfärd och nationalföretag. National- har inte samma betydelse i alla sammansättningar. Ibland har det neutralt beskrivande betydelse som i nationalräkenskaper och nationalmuseum. Här betyder förledet inte mer än att ordet på något sätt har räckvidd för hela landet. Ibland finns också en känslomässig laddning; företeelsen är karaktäristisk och central för nationen: nationalkänsla, nationalsport, nationalhelgon. Och många ord glider mellan betydelserna. Hur är det med nationalfärg, nationaldräkt och nationalskald? Slår de an känslosträngar? Nationaldag hör till denna tredje kategori. National- blir därför ett förled det står strid om. Kanske är det en av förklaringarna till att nationalspråk numera är ett ovanligt ord i svenskan. Det användes inte i den stora parlamentariska utredningen från 2002 om svenskan, Mål i mun (SOU 2002:27), eller i riksdagens språkpolitiska beslut i december 2006. I stället skrev man om svenskan som Sveriges huvudspråk. I Norge och Finland finns inte samma nationalspråksrädsla. Den finska grundlagen stadgar till och med att ”Finlands nationalspråk är finska och svenska”. Nationalspråksbegreppet är komplicerat. Å ena sidan kan det ledas tillbaka till franska revolutionen och tysk romantik. I revolutionens Frankrike måste man skapa nya samlande symboler sedan kungamakten krossats. Det blev den franska nationen och det franska språket. Än i dag vägrar Frankrike att ratificera Europarådets konvention om rättigheter för minoritetsspråk, därför att ett sådant erkännande skulle innebära att vissa franska medborgare fick ett annat rättsligt förhållande till franskan än andra. Den tyska romantiken uppfann folksjälen, och menade att sällan kommer den till bättre uttryck än i ett folks gemensamma språk. När dessa två idéströmningar slår sig samman om ett nationalspråk kan förtrycket mot andra språk bli förkrossande. Å andra sidan kan nationalspråksbegreppet också bära en demokratisk idé. Ett folk som tillsammans ska styra ett land måste ha tillgång till ett gemensamt språk, även om de kan ha olika modersmål. Frågan om nationalspråk blir en praktisk angelägenhet. I en internationell jämförelse framstår svensk språkvårdsideologi som ovanligt praktiskt inriktad. Men båda synsätten blandas mycket friskt 1800- och 1900-talets svenska språkhistoria. Därför är det förståeligt om utredare och politiker vill undvika nationalspråk som ett alltför laddat ord. De föredrar enklare uttryck som huvudspråk, officiellt språk eller gemensamt språk. Men hur klokt är ordvalet? Nationalspråksbegreppets historia reser en massa frågor som behöver redas ut. Hej! Ordet hej var från början bara en interjektion. Det är det också fortfarande i fraser som ”hej vad det går”, ”hej och hå”. Det började användas som hälsningsord i början av 1800-talet bland medlemmar av Götiska förbundet, som svärmade för det nordiska och vikingatider för att man trodde att vikingarna sade så eller för att det lät käckt och vikingalikt. Sedan togs det upp i studentkretsar i Uppsala på 1870-talet. Det var först på 1930-talet som det blev mer allmänt spritt. Länge sade man hej bara till den man sade du till. I och med att tilltalsskicket radikalt förändrades fr.o.m. 1970-talet med ett allmänt duande, så blev hej också alltmer vanligt som hälsningsord. Det har i dag nästan trängt ut andra hälsningsfraser i tal, i synnerhet god dag, men även hälsningsord som god morgon, god middag, god kväll. Hej har även blivit den gängse inledande hälsningsfrasen i brev, ibland också i relativt formella brev, och är i dag betydligt vanligare än uttryck som bäste/bästa NN, kära NN m.fl. Många troende vill för övrigt inte använda hej som hälsningsord. Anledningen är att det förekom i tidigare bibelöversättningar i Lukas kap. 4, där den orena ande som Jesus driver ut säger ”Hej, vad hava vi med dig att göra”. I 1917 års och 2000 års översättning har hej strukits. Medborgarjournalistik Medborgarjournalistik (eng. public journalism) betydde fram till för ett par år sedan att journalister skrev med förankring hos medborgarna. En redaktion kunde t.ex. tillfälligt flytta ut till en förort för att komma de boende och deras perspektiv närmare. I dag betyder det 'journalistiska texter skrivna av vanliga medborgare', ibland också kallat gräsrotsjournalistik. Och det skrivmedium som är kärnan i det nya begreppet är bloggmediet. Rösta Den 17 september är det val och alla går till vallokalen för att rösta. Men röstar man för eller på ett parti? Troligen på – den prepositionen brukar användas för röstning på personer eller organisationer som ska få ett långvarigt uppdrag. Däremot röstar man gärna för ett specifikt förslag eller en särskild uppgift: "Island röstade för kommersiell valfångst", "jag röstar för Jocke som jultomte". Den avvisande kan ibland rösta (e)mot förslag, partier och personer, men inte rösta av. Den som säger sig rösta för ett parti i höstens val markerar därför diskret ett inslag av tillfällighet eller villkorlighet i valet. "Det är en privatsak hur jag röstar, men det blir en röst för ett borgerligt parti" är ett illustrativt autentiskt exempel. Vidare kan man rösta ut, in, bort och fram. Personer och möjligen partier kan röstas ut och in, medan allt tänkbart kan röstas fram och bort. Men varför kan man inte rösta bak en person eller en rocklåt på någon lista? Och inte brukar man rösta hem ett bra förslag. Dessa röstövningar borde räcka för att demonstrera att bruket av prepositioner och verbpartiklar som in och fram hör till det riktigt svåra i svenskan. I förortssvenska är de inte sällan bortröstade: "Han viftar kepsen" eller "hon vilar soffan" kan författare som Khemiri och Leiva Wenger skriva. Partier som vill flirta med förortsungdomar borde alltså på sina valaffischer trycka budskap som "Maud röstar centern". Att rösta heter just rösta är annars inte svårt att förstå. Man låter höra sin röst. Redan på medeltiden kunde man ”giva sin röst”. Danskans och norskans stemme bygger på samma idé, liksom tyskans stimmen och finskans äänestää. Men det är ingen självklar betydelseutveckling. I romanska språk och i engelska heter det voter i olika former. Det härstammar från ett latinskt verb, vovere, som betyder 'lova högtidligt'. Att härleda kulturskillnader ur ordhistoria är ofta förrädiskt. Ändå är det frestande att spekulera om röstskillnader i det forna Europa. I söder avlades högtidliga löften, i norr ropade man så att det hördes. Googla Verbet googla betyder förstås att ’göra sökningar i söktjänsten Google’, eller vidare 'att använda olika tjänster i Google'. I dag kan googla ibland också allmänt betyda att använda vilka söktjänster (Altavista, Eureka, Eniro m.fl.) eller sökfunktioner som helst. Verbet googla är inte nytt. Språknämnden hade med det i sin nyordslista redan 2003. Det som förändrats sedan dess är att användningen av det ökat lavinartat. Googla är ett av de ord i svenskan som ökat mest i användning de senaste två åren. Vill man t.ex. veta hur vanligt just googla är i svenskt språkbruk, skriver man bara ordet googla i Googles sökfält, klickar på ”Svenska sidor” och ”Sök” och konstaterar sedan att man enbart på allmänt tillgängliga svenska webbsidor hittar ca 170 000 belägg. Så kan man googla sig fram till en språklig iakttagelse! Läs mer om hur du använder Google och andra nätresurser i dokumentet Bli din egen språkforskare. Extramaterial På en dvd-skiva ryms stora mängder information. Därför är det i dag mycket vanligt att dvd-skivor med film innehåller annat material än bara själva filmen: intervjuer med regissören och skådespelarna, dokumentärer om inspelningen, bortklippta normala tagningar resp. tabbar under inspelningen, bifogade spel etc. I branschen kallas detta heterogena material för allt möjligt (special features m.m.), men extramaterial är kanske den vanligaste benämningen. Även bonusmaterial används stundom, när säljaren vill betona att det är något extra man (gratis) får med vid köpet. Livsstil Ett ord som börjat användas oerhört mycket de senaste åren är livsstil, både som ensamt ord, i uttryck som hållbar livsstil och i sammansättningar som livsstilsmagasin och livsstilsprogram. Ordets betydelse är ungefär som tidigare i grunden neutral, 'sätt att leva sitt liv, livsföring', men i dag används det i huvudsak vid beskrivning av konsumentbeteenden som grund för utformning av produkter och reklam. Så kallade livsstilsmagasin vänder sig till exempel till människor med speciella intressen, ofta med fokus på de produkter denna målgrupp kan tänkas vara intresserad av: inredningsdetaljer, herrgårdar, exklusiva klockor, modekläder etc. Ofta används livsstil också när ett intresse eller en livshållning antas genomsyra en persons hela livsföring, inte minst inom sportens värld. Så kallade livsstilssporter som skidåkning, klättring och skateboard anses ge utövarna särskilda möjligheter att odla och utveckla sin personliga livsstil. Ordet livsstil avspeglar även vårt ökade intresse för hur man bör leva sitt liv och vilka produkter man bör köpa – för att vara lyckad i samhällets ögon. I de så kallade livsstilsprogrammen får vi veta vilka viner vi bör köpa, hur man får en ny partner, hur vi ska inreda våra hem trendriktigt o.s.v. |
|||||||||||||||||||||||||
|
Språkrådet, Box 20057, 104 60 Stockholm Sidan uppdaterad 2 januari 2007
|
|||||||||||||||||||||||||