Hög tid att betala av på utbildningsskulden

Specialpedagogiska skolmyndighetens (SPSM) generaldirektör Fredrik Malmberg myntade nyligen begreppet utbildningsskuld.

Många elever med funktionsnedsättning når inte godkända betyg eller hoppar av sina gymnasiestudier till följd av bristande stöd från skolan under coronapandemin. Föräldrar kommer med liknande vittnesmål om att stödet inte upprätthålls.

Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) uppmärksammar att fler unga nu riskerar att hamna i gruppen unga som varken arbetar eller studerar. Det kan inte nog understrykas hur viktigt det är att möta denna grupp samt vilka samhällsekonomiska konsekvenser det får om vi inte gör det.

Att skolgången för elever med autism och språkstörning/DLD redan är svår är ingen nyhet. Måluppfyllelsen för elever med autism sjunker från en redan låg nivå, enligt Autism- och aspergerförbundets skolenkät 2020. Den visar att drygt 60 procent inte uppnår kunskapsmålen. Bland elever med språkstörning/DLD är det hela 54,5 procent som inte uppnår kunskapsmålen eller endast gör det i viss utsträckning, visar SPSM:s nationella kartläggning 2018.

Den rådande krisen förstärker problem som funnits sedan lång tid tillbaka. Det behövs därför långsiktiga och bestående lösningar för att betala av på utbildningsskulden.

Skolhuvudmän och rektorer måste rikta sina resurser och insatser tydligare mot elever som har en funktionsnedsättning, då de har allra svårast att nå skolans mål. En kärnfråga rör hur skol- och lärmiljön är utformad. I dag är få skolor universellt utformade och kan möta den mångfald av elever som går där, vilket leder till att miljön i sig utgör hinder för elever med kognitiva svårigheter. För vissa leder detta även till skolfrånvaro.

Utbildningsskulden visar tydligt på behovet av att tillsätta en nationell samordnare som tar sikte på helhetslösningar för att fler ska nå skolans mål. Det har tillsatts många utredningar, men dessa fokuserar på detaljer medan det saknas samverkande och genomgripande lösningar för att fler ska klara skolan.

Vi behöver nationell samordning och det främsta verktyget är en förstärkt elevhälsa med kompletterande professioner som till exempel logopeder och arbetsterapeuter vars arbete utgår från en helhetssyn på individen också i relation till miljön.

Vidare anser vi att en nationell samordnare skulle kunna verka inom eller tätt samman med SPSM samt i dialog med funktionsrättsrörelsen och professionsorganisationerna. Kompetenshöjande insatser för skolans personal är också vitalt. Om elevhälsan förstärks och förbättras ges möjlighet till en god fysisk, pedagogisk och social miljö för alla elever.

Det går inte att spara sig ur en kris. Sverige har på andra områden visat att det behövs snabba ekonomiska insatser för att inte förvärra läget. Det gäller i högsta grad även skolan. Att betala av på den ökande utbildningsskulden kommer på sikt att vara lönsamt för såväl samhället som för individen.

Ulla Adolfsson, ordförande Autism- och aspergerförbundet

Ida Kåhlin, ordförande Sveriges Arbetsterapeuter

Berit Robrandt Ahlberg, ordförande Afasiförbundet/Talknuten

Kerstin Wiström, ordförande Logopedförbundet