Jennifer Wegerup
Det är bilden av Sverige i coronakrisen som italienska La Repubblica målar upp i en artikel. En av många negativa artiklar i både just den tidningen samt italienska medier i stort.
”Den kommer häpnadsväckande och skamligt sent, självkritiken från socialdemokratiske statsminister Stefan Löfven kring coronakrisen.”
Så inleds artikeln, med ett tydligt kritiskt ställningstagande mot Sveriges linje.
Den fortsätter sedan med att berätta att antalet ”döda och smittade ökar varje dag”. Förvisso.
Men så ser det ju ut även i andra länder, utom de som redan nått toppen av smittokurvan. Men här presenteras fakta på ett sätt som ska bevisa att allt går fel i Sverige.
Man skriver vidare om statministerns uttalanden att det är ”tomma ord inför världens ögon och en politisk och kulturell strukturell kris i den svenska modell som i decennier varit den främsta välfärdsförebilden”.
Starka ord alltså. Både La Repubblica och Corriere della Sera gick ut hårt i början av förra veckan med den falska nyheten att Sverige skulle stänga ner allt, Corriere med rubriken ”Kontraorder: Sverige stänger”.
Att de flesta svenskar avstod från resandet i påsk, jobbar och sliter på sjukhusen, värnar sina äldre, handlar åt riskgrupper och på en rad sätt drabbats av viruset, framgår inte. Lika lite som nya regler och rekommendationer. La Repubblica skriver att ”restauranger, barer, nattklubbar och idrottsanläggningar förblir öppna som om allt vore som vanligt”.
Förstå mig rätt nu, jag tar inte ställning för eller emot den svenska linjen i coronakrisen. Det jag vänder mig mot är osaklig, osann journalistik.
Som journalist är det första man får lära sig att man ska vara objektiv och alltid intervjua människor med olika åsikter. Italienska medier intervjuar genomgående forskare som är kritiska till att Sverige inte stängt ner men inga andra röster, som motvikt. Det vore precis lika illa om man gjort tvärtom och okritiskt hyllat oss.
Den senaste månaden har jag slitit natt och dag för att försöka ge en saklig och balanserad och så sann bild som möjligt av Italien och coronakrisen. Jag har dementerat fake news, letat statistik och intervjuat folk från alla läger, försökt förstå varför Italien agerat som man gjort och inte se landet med mina svenska glasögon.
Samma sak bör den som bevakar Sverige göra: Intervjua motstridiga röster, gå på djupet i den svenska folksjälen, förstå den svenska debatten, se hur den svänger med tiden. Spegla verkligheten som den är: Komplex och komplicerad.
Det vore riktig journalistik snarare än att framställa alla svenskar som festande och sportande idioter som fattar noll medan resten av världen lider.
Flera av er läsare, ni som följer italienska medier, har också reagerat på felaktigheterna och det osakliga, dömande tonläget och mejlat mig. Min italienska väninna Paola, boende i Sverige sen 29 år, skrev på sin Facebook:
”Jag trodde aldrig att La Repubblica skulle sprida fake news, jag är chockad.”
Tidningen är en av Italiens största och jag läser den varje dag, liksom Corriere della Sera. Viktiga tidningar som står för mycket god journalistik. Därför är det desto mer förvånande att båda valt en tydligt subjektiv rapportering kring den svenska modellen.
Viktigt i ett större perspektiv just nu är att vi journalister på traditionella medier har ett mycket stort ansvar. Vi ska vara kritiskt granskande ja, men objektiva, i en tid då fake news frodas. Inte bara gentemot enskilda aktörer, utan också större krafter som gärna vill destabilisera oss och skapa splittring mellan länder.
Det sista vi behöver är barnslig tävlan mellan länder om vem som hanterar krisen bäst eller sämst, i synnerhet som det är omöjliga jämförelser utan mening
Varje land finner sin väg och förståelse är alltid bättre än fördömanden.