Roko Kursar och Eva Bertz, företrädare för Liberalerna, bortser från att Socialdemokraterna den senaste tioårsperioden, då antisemitismen växt i Malmö, inte gjort något av substans för att motverka antisemitismen i staden (Aktuella frågor 26/6).

Men Socialdemokraterna har varit aktiva genom att använda sitt propagandamaskineri, där de framställer det som att de gjort betydande insatser. Vi som följt frågan nära vet att det inte är så.

De småinsatser mot antisemitism som genomförts har inte förändrat den trend Malmö haft under lång tid, att om inget händer finns det snart inte någon judisk minoritet kvar i staden. Det är också tragiskt att Malmö internationellt skämt ut sig som en antisemitisk stad.

Malmö brottas med stora problem främst med små radikala grupper med rötter i Mellanöstern som har en hatisk och förvriden syn på judar. Situationen är sorglig också för muslimska Malmöbor som velat lägga läget i Mellanöstern bakom sig.

Det behövs substantiella åtgärder. Judiska församlingen har som del i ett paket lagt fram ett konstruktivt och bra förslag om en tioårig utbildning mot antisemitism på Malmö skolor, till en kostnad om 4 miljoner kronor per år, vilket är en bråkdels promille av Malmö stads budget.

Kursar och Bertz hävdar att kommunstyrelsens arbetsutskott inte tagit del av förslaget, men företrädare för Judiska församlingen presenterade och överlämnade det till Eva Bertz (L), Sara Wettergren (L), Andreas Schönström (S) och Torbjörn Tegnhammar (M) på ett möte den 17 maj. Jag deltog i mötet och var den som tog initiativ till flera möten i frågan. Till min förvåning lämnade företrädarna för Liberalerna och Socialdemokraterna tillbaka förslaget i slutet av mötet. De sade att de inte kunde ta emot papperen för då skulle de bli offentliga. De ville alltså kringgå offentlighetsprincipen.

Låt mig säga att Andreas Schönström varit konstruktiv och haft en vilja att tillmötesgå den judiska församlingens förslag. Men vid ett möte den 11 juni meddelade Socialdemokraterna och Liberalerna att de inte kunde tillmötesgå Judiska församlingens förslag. Andreas Schönström hade fått ett nej av kommunstyrelsens ordförande Katrin Stjernfeldt Jammeh (S), och han beklagade det.

På Judiska församlingens fråga om vad Socialdemokraterna och Liberalerna då kunde ställa upp med blev svaret cirka 2 miljoner kronor per år. Socialdemokraterna och Liberalerna fick också frågan om dagens stöd på 1 miljon kronor ingår. Svaret blev att de inte visste det. Vad som nämndes var alltså 1-2 miljoner kronor per år i nya pengar under tre år. Det utgör cirka 10 procent av den Judiska församlingens förslag och speglade ambitionsnivån hos Socialdemokraterna och Liberalerna.

Torbjörn Tegnhammar (M) insåg allvaret i frågan och lade vid kommunstyrelsens arbetsutskott den 17 juni fram ett yrkande om att tillmötesgå den Judiska församlingens önskemål. Socialdemokraterna och Liberalerna röstade ner förslaget. Istället för att som politiker konkretisera ambitionsnivån för de ärendet vidare till kommunens tjänstemän. Därmed begraver Socialdemokraterna och Liberalerna frågan i ett halvår.

Antisemitismen och stödet till det judiska folket har varit en profilfråga för Liberalerna. Att Liberalerna nu går i Socialdemokraternas ledband bekymrar mig eftersom Socialdemokraterna inte gjort något av större betydelse senaste tio åren. 

Det hindrar inte att jag vill uttrycka en förhoppning om att Liberalerna inser frågans stora betydelse för staden och att de kan medverka till att Malmö senare i år kan få ett substantiellt konkret paket när det gäller utbildning mot antisemitism på skolorna i staden.

Att sedan Socialdemokraterna och Liberalerna inte vill samverka med oppositionen eller näringslivet för att få till en bred och kraftfull manifestation mot antisemitismen och samtidigt värna den spillra av den judiska befolkningen som finns kvar, är något jag inte förstår.

”Mycket prat och lite verkstad” har under många år präglat Malmö stads agerande i frågan om den judiska minoriteten.

Dan Olofsson är entreprenör och ägare till Danirkoncernen.